Nära vän/livskamrat

Detta är ett starkt, personligt tal som kräver att talaren varit en mycket nära vän eller livskamrat under många år. Bortgången ska ha föregåtts av en viss tids sjukdom. Talaren tror starkt på att det finns en fortsättning efter döden.

Det här talet ska hållas av någon som stod personen som avlidit väldigt nära - förmodligen en make, maka eller en bästa vän.

En mycket god vän som stod talaren nära har gått bort. Med denna vän delades öppet livets små och stora glädjeämnen och bekymmer och det finns mycket som de båda upplevde tillsammans.Talet bygger på hur mycket en timme till med den bortgångna vännen hade varit värd. Men minst lika viktigt är att talet indirekt visar hur omtyckt och uppskattad vännen var och hur mycket talaren uppskattar tiden som de två trots allt fick tillsammans.

Talet behandlar saknaden av en nyligen avliden själsfrände. Ilskan över dödens orättvisa blandas med hoppet om att en gång få mötas igen.

Ett kort tal som handlar om hur livet plötsligt tar slut, och hur det vi tar för givet försvinner då vi minst anar det. Talet är ämnat till att hållas av en mycket nära vän. Nedan följer början i talet. Carpe diem. Att fånga dagen då den flyger förbi, är något som många av oss skjuter upp till morgondagen. Alltför ofta tar vi människor det som finns omkring oss för givet. ”I morgon är en ny dag” måste vara den mest använda klyschan då det gäller att skjuta upp livet till morgondagen. Av någon anledning förutsätter vi att solen...

Talet är skrivit till begravningen av en vuxen nära väns mor. Talaren har känt den döda länge och levt nära familjen. Budskapet är, att trots att döden är grym skulle det inte finnas något liv om inte döden också fanns.

Talet är lite poetiskt och är tänkt att visa att döden inte behöver vara hemsk och skrämmande och inte heller behöver innebära ett absolut slut. Talet passar bra när den avlidna lugnt och stilla har gått bort, t ex i ålderdom. Talaren målar upp en vacker bild av när en träeka sliter sig från sin förtöjning och driver ut mot havets horisont. I slutet övergår talet till att likna detta vid den avlidnas lugna bortgång som inte gick att förhindra.

Detta är ett begravningstal ämnat att hållas av en anhörig eller vän som inte betraktar döden som ett slut, utan är anhängare av reinkarnationstanken. Talaren ser, tack vare sin vetskap, ett långt större ljus i döden än många andra människor i vår del av världen.Detta tal finns också under kategorin Övriga begravningstal.

Ett tal till en vän som gått bort under våren. Poetiskt skriven med naturbeskrivningar och varma känslor.Ett tal riktat delvis till de församlade och delvis till den avlidne.

Talaren hyllar en nära vän som har varit ansvarsfull, förstående, lyhörd, familjär, förnuftig, grubblande, ambitiös och som har arbetat hårt i hela sitt liv. Han har brukat jord och arbetat med djur på ett förtjänstfullt sätt.

Talet är ställt till åhörarna och handlar om den som har avlidit. Individen i fråga var en människa med stor karisma, en person som såg möjligheter där andra såg problem. Talaren är en god vän.

Vi är aldrig helt förberedda när en vän och nära anhörig går bort. Tillvaron blir tung; allt annat blir oväsentligt. Det är lätt att se livet i svart, men för allas vår skull bör vi försöka hitta den strimma av ljus som ändå finns. NN lämnade ju så mycket efter sig, så många vackra spår [...] [Talet passar då en äldre person avlidit. Budskapet är att låta glädjen över minnena överskugga sorgen. Vi bör försöka gråta färre tårar av sorg, och fler av glädje.]

Ett ärligt begravningstal, som ger talaren chans att lyfta fram de goda sidorna hos den som avlidit. Nedan följer början av talet. Vad säger man när en god vän går bort, för att inte komma tillbaka igen? Blir man ledsen för att man har förlorat närheten och möjligheten att träffas när man vill? Eller saknar man de stunder som man har upplevt tillsammans, och som aldrig kommer tillbaka? […]

När en dement människa går bort sker det inte över en natt. Istället försvinner en bit i taget av hennes/hans personlighet. Trots detta kan man på något sätt bli överraskad när döden en dag knackar på dörren. Talet lyfter fram detta på ett fint sätt. Talaren berättar hur han/hon vill minnas den bortgångne, och för att göra talet extra personligt finns det förslag på flera olika uttryckssätt som talaren kan välja mellan.Talet är vackert och tänkvärt. Förutom att det beskriver situationen på ett fint sätt kommer förmodligen flera åhörare att känna igen sig i det som sägs och bli...

Ett ljust och varmt tal av en gammal vän som tar avsked: ett uttryck av tacksamhet och glädje över vänskap, tiden som varit och de spår som efterlämnats.

Talet är menat att hållas av en god vän till den avlidne/-a och beskriver meningen med livet, som är att finnas till för andra, mer än för sig själv. Ett kärnfullt och känslosamt tal om bästa vännen. Nedan följer början av talet. Kära vänner. Världens mest ställda fråga är ”Vad är meningen med livet?”. Dag ut och dag in, har stora tänkare försökt att formulera lösningen på en gåta som verkar outgrundlig. Vi säger att ”tid är pengar”, men hur bestämmer vi värdet på något så abstrakt som tid? Klockslag är något som vi människor har skapat som måttenhet...

Talet är kort, men samtidigt stämningsfullt, och det passar för en talare som gärna vill säga något utan att bli långdragen. Talaren beskriver den avlidna äldre kvinnan som en livsnjutande människa med en smittande optimism; en människa som såg det vackra i allt omkring henne. Det är denna personlighet som talaren kommer att sakna mest av allt, och det är också de dragen som gör att talaren kommer att känna att den bortgångna lever kvar i allt det vackra som finns.

Ett kort tal från en nära vän eller anhörig som inte vill prata så länge. Talet handlar om att acceptera det svåra och att på så sätt finna tröst. Här följer ett utdrag:[...]från och med nu kommer hösten att vara förknippad med sorg och saknad på ett mer påtagligt vis. När träden skiftar färg och luften blir hög kommer jag att tänka på dig, NN. Minnet av dig kommer att lysa starkt och påminna mig om vår tid tillsammans.[...]

Talet passar att hållas till minne av en glad och öppen person med en stor närvaro och många vänner som hon eller han var rädd om. Den som talar är en vän som i början av vänskapen var blyg och inte riktigt vågade ta för sig av livet. Detta är ett mycket vackert men enkelt tal fyllt av känsla.

Ett tal vid en nära vän eller livskamrats begravning. Talet inleds med dikten "En tavla är livet" och utgår sedan från diktens ord om mörker och ljus som beståndsdelar i vännens liv. Hur det var att ha NN som vän. Om hur NN gav av sin tid både till sina närmaste och sina vänner, att NN fick alla att växa som människor genom sin stora kärlek. I talet konstateras att det är en mörk dag, men att sorgen med tiden kommer överskuggas av glädjen över att ha fått känna NN, som gjorde livet rikare. Nedanstående text består av dikten...

Utdrag ur talet: "Sörj inte över att jag är död. Gläds över att jag fått leva." [...] Visst kan jag också glädjas åt att du fått finnas till för andra. [...] Du fattas mig, som Mattis säger i Ronja Rövardotter. [...] Jag vet att sorgen kommer att mattas av med tiden. [...]

Talets inledning:När vi är unga är det lätt att vi förvillar oss i livet, och tankar om döden är något utom räckhåll. På samma sätt är det lätt att tro att vi ska få behålla våra nära och kära för alltid. På sätt och vis får vi göra det,[...]

Detta tal passar den som tycker att det känns svårt att tala. Under talet tänder talaren ett ljus vilket kan leda tanken från själva talaren samtidigt som det ger ett starkt intryck på gästerna. Talet handlar om att minnas och vara glad för det man har upplevt med den avlidna. Ett liv har slocknat, en kär vän har nu lämnat oss. Lika hastigt som en ljuslåga slutar brinna i brist på syre, [...] Även i en svår stund som denna, då vi har samlats för att begrava vår vän, kan vi alla bära med oss glada minnen. [...]

Talet tar sin början i hur märkligt talaren tyckte att det var att livet, precis som vanligt, hördes pågå utanför hans/hennes fönster trots att NN:s bortgång hade förändrat allt. I poetiskt målande ordalag beskrivs sedan livet som en blommas kretslopp. Talet är hoppfyllt och med dess röda tråd, att när en dör föds någon annan, skapas en känsla av tillförsikt inför livets gång som gör sorgen lättare att bära. Talet - som återfinns även i kategorin "Begravningstal - Övriga begravningstal" - hålls av någon som stod den avlidna nära och som är andlig/spirituell till sinnet. Utdrag: I sorgen efter...

När en vän som var mitt uppe i livet, helt utan förvarning, har tagit sitt liv kan det vara oerhört svårt att hitta de rätta orden. Det här talet tar upp tomheten, vanmakten och den förtvivlan som infinner sig hos alla som levt nära den avlidna. Talet tar också upp att det alltid finns en anledning till att någon avslutar sitt liv. Slutet är ljusare och påminner lyssnarna om alla minnen som finns kvar. Några rader ur talet: Vi har samlats i dag för att dela en sorg som är alltför tung att bära ensam. Det är sorgen över...

Vännen. Jag står här, idag, för att hylla dig och inte begrava dig. Man får inte välja vem ens mor och far är. Ej heller syskon och kusiner. Men vänner väljer man. Och jag valde med omsorg. [...]

Detta är ett ömsint tal från vän till vän, där den bortgångna fortfarande befann sig i en relativt aktiv period i livet med många människor omkring sig.

Detta tal passar att hållas av en nära vän, barn, barnbarn eller någon annan som har haft en nära relation till den avlidna som bör vara en äldre herre/dam).

Detta är ett jordnära och ganska kort tal om livets resa och om slutet.

Detta tal lämpar sig vid begravning av en närstående vän som man har känt i hela sitt liv, och som många på plats kände väl.

Detta är ett tal om ljus och mörker, saknad och kärlek. Talet återfinns också under kategorin "Begravningstal - Nära vän/livskamrat".

Detta är ett tal med en kristen, lätt poetisk och något mystisk prägel. Talets inledande del: [...] Klockan kommer aldrig till dörren, sägs det, utan går bara runt i ett slutet rum. Klockans tid är över när automatiken inte fungerar längre och den kommer aldrig till himmelens port. Men det gör hjärtat. För det finns ett rum där hjärtats ljud kan tränga ut och sjunga en lovsång som stiger till höjden. I ditt sista andetag är du en trumpet som ljuder eller en mäktig tromb som snurrar från hjärtat. [...]

Ett kort tal som kan hållas av en vän, eller av en bekant till den döde/-a. Talet har trots allvaret en positiv kärna var i talaren gläds över minnet av den döde/-a. Nedan följer början av talet. Jag vet inte om det finns ett liv efter detta. Men jag vill inte tro att människor som du försvinner, som en rökpuff i vinden. Det är genom att komma ihåg de goda avlidna, [...]

”En livstid är som ett fotspår i sanden.” Så börjar detta fina och lite poetiska tal och detta konstaterande följer sedan med som en röd tråd. Talet handlar om att tiden på jorden är begränsad, men att den avlidna har gjort ett avtryck i talarens hjärta även om hon/han inte längre finns i den fysiska närheten. Talaren uttrycker sin tacksamhet över att fått lära känna den avlidna och menar att minnena alltid kommer att finnas kvar.

Ett varmt tal som handlar om hur svårt det är att säga adjö till en levnadsglad person som har spritt mycket ljus och värme, och som dog för tidigt. Den bortgångne hade familj och var synnerligen uppskattad bland vänner, släkt och kollegor. Talet avslutas med ett tack till den bortgångnes familj som lånade ut honom/henne till alla andra, samt ett tack till den bortgångne själv för tiden ni fick ihop.

Detta tal passar då en väninna har gått bort på grund av sjukdom. Hon var mitt uppe i arbetslivet eller pensionerades rätt nyligen.

NN, kanske hör Du mig nu, kanske inte: vi saknar Dig oerhört, som familjemedlem och vän. Du, NN, var en varm och generös person. Just därför vet jag att Du hellre vill se oss le åt minnena av Dig, än att vi låter vår tillvaro mörkläggas. Du älskade att leva. Du såg ljust på livet. Du skulle ha sagt: det bästa Ni kan göra för mig är att gå i samma fotspår. [Talet passar då en äldre person avlidit. Budskapet är att låta glädjen över minnena överskugga sorgen. Vi bör försöka gråta färre tårar av sorg, och fler av...

Det här är ett mycket personligt tal till en älskad partner som har gått bort, ett allvarligt och naket farväl, där talaren sörjer och saknar, men också lovar att gå vidare i livet.

Information:Talet handlar om den efterlevande makens/partnerns sorg och känsla av övergivenhet.

Ett avskedstal till en livslång vän, där sorgen balanseras mot en strimma av ljus. Nedanför följer utdrag ur olika delar av talet.Hur skulle jag någonsin kunna ha trott..., jag antog att vi skulle gå hand i hand för all framtid. [...][...] Jag känner mig tom och inom mig gnager frågan: ”varför?”! Jag önskar att jag visste hur, och jag vill att det skulle vara möjligt, [...][...] Våra vänskapsband är knutna för evigt, och dem rår ej ens liemannen på. [...]

Ett tal som är avsett att hållas av en god vän, vid begravning av någon som var strävsam och idog medan han/hon levde. Talet är byggt på att det finns en belöning vid regnbågens slut. Nedan följer början av talet. Då har du till sist kommit fram dit där regnbågen slutar. Hela livet var för dig en envis kamp för att nå dit få människor kommer. Du ställde alltid upp höga mål, eftersom du trodde på att ”friskt vågat är hälften vunnet”. Att vara en bra vän var inte nog för dig, du ville vara ultimat. [...]