Kärleksfullt tal om en nära vän

Ett tal vid en nära vän eller livskamrats begravning. Talet inleds med dikten “En tavla är livet” och utgår sedan från diktens ord om mörker och ljus som beståndsdelar i vännens liv. Hur det var att ha NN som vän. Om hur NN gav av sin tid både till sina närmaste och sina vänner, att NN fick alla att växa som människor genom sin stora kärlek. I talet konstateras att det är en mörk dag, men att sorgen med tiden kommer överskuggas av glädjen över att ha fått känna NN, som gjorde livet rikare.

Nedanstående text består av dikten “En tavla är livet” + ca 20 % av talet:

En tavla är livet
med ljus och med dager,
där sorgen ger skugga
och glädjen ger glans.
Tro ej att det ena
det andra förtager.
Vad vore väl ljuset
om skuggan ej fanns?

NN:s liv var sannerligen som en tavla. Ett liv fyllt av dramatiska bilder och stora kontraster. En svår barndom följdes av strålande framgångar som vuxen. Dessa var resultatet av glödande engagemang och stor förmåga till kärlek.

NN var inte bara framgångsrik och en älskad far/mor/bror/syster. H*n var också en ovanlig människa och min vän.

Att ha NN som vän var både ett äventyr och en trygghet. NN:s spontana natur gjorde att jag hamnade i många situationer. En del av dem var roligast efteråt, medan andra händelser blev milstolpar i mitt liv.