Att man aldrig lär sig!

Detta är ett småvasst och lite ironiskt tal för en talare som har glimten i ögat och som vill överraska med något annorlunda. Talaren driver lite med det faktum att man alltid blir överraskad över att det dyker upp ett sista snöfall på vårkanten, likväl som att höstens första snökaos alltid kommer helt oväntat. Dessutom brukar vårens snöfall ha en tendens att dyka upp precis när man har bytt ut dubbarna mot sommardäck. Det är inte förrän man nått valborg som det äntligen går att slappna av och vara säker på att det är vår!

Talet bryter av mot de mer traditionella och ofta ”snälla” valborgstalen. Samtidigt har det kvar traditionen att lyfta fram några av vårens mest uppskattade kännetecken. Talet föreslås hållas i delar av landet som brukar drabbas av snökaos under hösten och som allt som oftast får lite oväntat snöfall framåt vårkanten, dock inte efter valborgsmässoafton.