Om tal, tid och hjärta

Jag får rätt ofta svara på frågan hur långt ett tal bör vara. Eller får vara. Svaret är – det beror på. Frågar man en stressad toastmaster eller någon etikettspecialist, får man ofta känslan av att det ska vara så kort som möjligt… Ja, helst inte säga något alls, vilket kan vara rätt hämmande för någon som är hypernervös och kläms mellan känslan att vara för pretentiös och ta tid samt att hen ändå borde säga något.

Är du närstående, exempelvis förälder till en son eller dotter som gifter sig, tycker jag definitivt du ska ta den tid du behöver. Här handlar det om ett unikt tillfälle att säga något från hjärtat. Då kan du strunta i den där regeln runt tre minuter som många brukar hänvisa till. På tre minuter hinner du inte berätta en historia från hjärtat, än mindre få fram en fin hyllning. Snarare fem – sju minuter är rimligt. Det går dessutom snabbare än man kan tro.

En bra idé är dock att förbereda sig. Kanske skriva ned talet ord för ord. Improvisation har en tendens att dra ut på tiden. Läs det gärna högt för dig själv – flertalet gånger – då får du också koll på hur långt talet är, sedan får du lägga på lite tid för att du kanske kommer på något under kvällen, folk skrattar och du ska presenteras, ställa dig upp och så vidare. Fördelen med detta är att du ger toastmastern chansen att ta höjd för ditt tal i tidschemat och – framförallt – du blir mycket tryggare i ditt framförande.

Glöm aldrig – låt ingen stoppa dig från att ge en hyllning från hjärtat.

Per Malmqvist Stolt är talskrivare på Taltips.se och bloggar om sådant som är kul, jobbigt och inspirerande när man ska hålla tal.